Illusionistens Assistent

Jag antecknade tid, plats och datum och tog sedan med mig min sjuåriga dotter för att besöka föreställningen.

Jag hade förväntat mig en teaterpjäs med trolleritema. Man ser oftast bra trolleri eller bra teater och väldigt sällan förenas de båda. Men Kalle Nilsson, skådespelare på Länsteatern i Örebro som själv skrivit föreställningen visade sig vara en trollkarl av klass.

Kalle tar emot publiken och visar alla tillrätta, trollkarlen är bara lite sen säger han och väntar. Fixar till Illusionistens rekvisita, testar ljuset och väntar. Någon kommer, men det var bara en familj som var sen, väntar.  Han börjar lite stressad förklara vilken fantastisk trollkarl Illusionisten är genom att visa hur han brukar trolla med en tom hink och plötsligt är den inte tom längre, utan fylld med en stor gosedjurskanin, ballonger och dukar. Sedan fortsätter föreställningen i ett lite högre tempo när assistenten axlar rollen som trollkarl gradvis vågar sig på svårare och svårare Illusioner. Han trollar bland annat in en telefon i en ballong och svävar helt suveränt en zombiekula, med och utan duk. Ett valt kort stiger av sig självt upp ur kortleken och även belysningen trollas det med. Vi får se papper bli till sedlar som blir större sedlar och sedan svävar helt magiskt.

I trettiofem minuter trollbinder Illusionistens Assistent oss och visar att om man vill så är allt möjligt.

Detta är en väldigt välspelad och fin föreställning som fångar barnens uppmärksamhet med dramatik och skickligt utförd magi, hoppas verkligen den spelas offentligt fler gånger så fler barntrollkarlar får se detta.