Min kompis Nikola Arkane och jag tog tvärbanan till Sickla en vacker eftermiddag i januari för att se ”Dozzie” Göran Sjöbergs show ”Sveriges längsta trollkarl”.
Jag älskar känslan av att sätta sig på ett tåg för att se en live föreställning. Ingenting slår känslan av att kliva in i en teater för att låta sig dras med i en berättelse och en magisk värld.
Barnet i mig blir alltid extra glad av att släppa fram gapskratt och att bli rörd samtidigt och sen alla känslor som man inte kan sätta ord på. Dozzie, som är känd som Sveriges längsta trollkarl och som har gjort över 3500 förställningar är verkligen en sådan artist som lockar fram allt detta ur sin publik. Spänningen inför att dörrarna till teatersalen på Dieselverkstaden skulle öppnas för att få beskåda en magiker låg fint som glittrig sockervadd svävandes i luften.
Två besökare en förälder och ett barn fick inte tag på några biljetter men ville så gärna komma in i teatern för att se den slutsålda trolleriföreställningen. Nikola och jag lämnade våra platser till dem och glädjen i deras ögon var magisk.
Dozzie gör en storslagen entre och man ser att han älskar det han gör och att han älskar sin publik. Kontakten med åskådarna finns där direkt och man får en varm vardagsrumskänsla samtidigt som man är spänd på vad som finns i Dozzies väska. För vad är mer mytomspunnen än en trollkarls väska?
Tillsammans med publiken upplever vi det som gör livet så mycket lättare; att kunna gapskratta rakt ut. Till exempel åt skämt som: ”Jag är 46 år, egentligen är jag 47, men jag var sjuk ett år”. Eller att Dozzie håller upp en bild på en apa och säger: ”Det här är en apa och den låter ju så här: muuhhhh”. Barnen är utom sig och ropar rakt ut ”neeeej den låter såhär”.
Så där full i skratt och med full fart fortsätter showen och det och blir aldrig tråkigt.
Nikola och jag blir ett med den hänförda barnpubliken och kan inte sluta att le, glädjas och att bli förtrollade. Barnen är delaktiga i showen och på spänn från början till slut. De får bland annat hjälpa världens största trollkarl med att hitta sin hatt som har fastnat på ett sugrör precis ovanför huvudet på honom.
Föreställningen avslutas med en cups and balls rutin i världsklass och man går därifrån med en pirrig känsla av att allt på jorden är magiskt och att sagoberättande och skratt är fantastiska saker att dela med varandra på en lördag eftermiddag.
Ingenting slår live underhållning av en artist som älskar det han gör och som älskar sin publik.