Nikola Arkane & Tom Stone Lecture.
Norrköping, 4 Oktober, 2021
Referat: Andreas Sebring
Foto: Tim Star
Med spänd förväntan gick jag in på Hemgården i Norrköping. Efter flera år av stiltje skulle jag äntligen få ta del av en live lecture. Moderna Illusionisters Cirkel (MIC) hade inför det första riktiga mötet på länge, bjudit in Tom Stone (Sverige) och Nikola Arkane (Nord-Irland).
Först ut var Nikola som med en fängslande scennärvaro framförde och förklarade sin rutin ”Jewel”. Det som fängslade mig mest var Nikolas vilja att skapa ett konstnärligt uttryck i sina presentationer. Det var ingen vanlig genomgång om hur man utför numret, utan ett intressant resonemang om struktur och om att skapa en helhet. Hur berättelsen får en början ett mitt och ett slut där cirkeln sluts.
Det var också tydligt att Nikola inte avslutat och slutit cirkeln kring rutinen riktigt ännu. Inför kvällens lecture hade hon faktiskt valt att testa nya infall i rutinen, det är våghalsigt och visar också hur Nikolas nyfikenhet och lust till konstformen driver henne framåt. Hon gav oss ett väldigt intressant resonemang om hur rutinen utvecklats och också hur den fortfarande är dynamisk.
Temat att skapa rutiner med cirkulär struktur återkom i rutinen ”The Little red dog”. Både berättelsen och magin kan ha en cirkulär struktur. Hon berättade sina tankar om färgförvandlingar – en väldigt visuell och magisk effekt, samt hur hon tänkte kring att kombinera olika solitära nummer till en helhet.
Det jag främst tog med mig efter Nikola Arkanes lecture var hennes scennärvaro, dramaturgiska aspekter samt hennes vilja att våga utveckla och pröva nya infallsvinklar.
Efter en paus fortsatte kvällen med Tom. Tom har en otrolig arsenal av magiska effekter, metoder och inte minst teori. Han började med att visa att en magisk effekt inte behöver vara komplicerad, utan att den rakaste vägen oftast kan vara den bästa eftersom den då blir osynlig. Han demonstrerade detta med en klassisk ”gissa tärning i burk” effekt. Även om många säkert kände till hemligheten så var Toms hantering så ren så man började tvivla på om det kanske var en annan metod.
Därefter följde ett resonemang och hantering av en av Toms briljanta metoder för att trolla bort föremål till synes mitt framför ögonen på åskådaren. Men som vanligt med Tom så får man inte bara ett trick och en metod, utan hela tanken och historian bakom. Jag sitter och känner hur jag får flera års kunskap och erfarenhet enkelt paketerad i en svart liten tub. Tack, det är just detta jag har saknat de senaste åren. Och som om det hela inte var nog så visar han hur metoden att trolla bort en liten skumgummiboll appliceras på ett större scennummer, och han blåser oss än en gång med metoden han just förklarat. Ja vad ska man säga. Det är en ynnest att få ta del av Toms tankar och metoder och när man tror att man förstått hela bilden så kontrar Tom med ett pillemariskt leende, och lägger i ytterligare en växel.
En annan aspekt av Toms lecture som jag verkligen uppskattade var hans, kanske något sarkastiska rutin ”White Death” Det är ju någonting med Tom och döden. Vi är ju ganska många som har viftat med Krama/Döda skyltar genom åren och vad vore en lecture utan lite morbid Darwinism. Rutinen är enkel och briljant och man sitter och ler inombords, men samtidigt ser man potentialen. Det är en effekt som man kan utveckla och anpassa till väldigt många situationer, vilket också Tom visar. Det är en rutin jag definitivt tar med mig, tillsammans med en fascination för Toms nästan vetenskapliga förhållningssätt när han utvecklar sina metoder och trick.